Det såg ut som om han tänkte på något. Hans huvud ryckte lite fram och tillbaka.
"Är du inte rädd?" frågade han plötsligt och tittade på mig.
"Jo", svarade jag. "Men det skiter jag i."

En dag sitter han bara där på bryggan. Mikaels ögon är gnistrigt gröna, de riktigt borrar sig in. Mona får nästan ont i huvudet när hon ser på honom. Han är söt men konstig - smutsig och liksom lite borta. Mona blir som besatt av honom. Vad bor han? Vad vill han? Varför är han så underlig? Hur kan han ha en sån makt över henne? Det känns som om Mona skulle göra vad som helst för att vara nära honom. Och snart ställs allt på sin spets ...

Mårten Melin har ett språk och en stil som känns otroligt väl avlyssnat, äkta och här och nu. Han får även övernaturliga inslag att kännas på riktigt - som om de verkligen skulle kunna hända. Man dras med, fascineras och förbryllas. Det är spännande, humoristiskt, romantiskt och omskakande.

Mårten Melin tilldelades Nils Holgersson-plaketten 2011 för Som trolleri. Boken nominerades också till Barnens Romanpris.