Hur vet man om man verkligen känner någon? Hur vet man vem man kan lita på? Och vad gör man när saker som aldrig händer, faktiskt händer?

Andreas har nyss flyttat från Luleå till sin pappa i barndomshemmet i Björsbyn, ett litet samhälle utanför stan. Närmaste grannar är Eriks familj, Erik som var Andreas bästa kompis när de var små men som han inte längre träffar. De börjar umgås, har sällskap hem, fikar och äter hos varandra.

Andreas är ihop med Hanna, och han tror att han känner henne. Samma med killarna i hans klass, de har ju snart tillbringat tre år ihop och är riktiga kompisar. Men Hanna, och även kompisarna, sviker Andreas och han blir helt knäckt. Hur går man vidare? När ska det sluta kännas? Vägen ut ur sveket blir Erik, även om Andreas till en början mest tycker att allt är patetiskt - de är ju inte ens kompisar på riktigt. De ses allt oftare och plötsligt blir allting helt annorlunda.

Johanna Lindbäcks fjärde bok är, precis som de tidigare tre, en sträckläsare med väl avlyssnade karaktärer som man inte kan annat än gilla, och såklart är igenkänningsfaktorn skyhög.

Johanna Lindbäck blev nominerad till Nordiska barnbokspriset för Saker som aldrig händer.