Muminpappan tror sig vara nära att dö (fast han bara är förkyld). Han bestämmer sig för att skriva ner sina minnen så att de ska finnas kvar till eftervärlden. På sin veranda i Mumindalen sitter han och minns sina stormiga ungdomsår när drontarna var större, ovädren farligare och solskenet varmare än nu. Han berättar om sin tragiska uppväxt på barnhemmet, om sina vänner i den Laglösa Kolonin, deras brokiga resor och väldiga fester i en värld där allting var möjligt.

Muminpappans memoarer (1950) är den fjärde av Tove Janssons Muminböcker. Kanske skarvar Muminpappan lite när han berättar om sin stormiga ungdom. Men det måste man för att en bok ska bli spännande.