Jag svänger lite extra med hästsvansen när jag går och föreställer mig att Ante tittar. Han får faktiskt skylla sig själv. Han kunde ju ha bett mig att stanna, till exempel. Det gjorde han aldrig. Så han kan ju bo här och ruttna bort medan jag sticker och hittar något bättre. Eller bara fixar ett fantastiskt liv åt mig själv och skiter i alla andra.

Ella vill bort, vill vidare. Tillsammans med Nora lämnar hon gården och ger sig av för att hitta andra överlevare. Det måste väl finnas fler människor som har klarat sig undan febern? Men resan blir inte det fantastiska äventyr och segertåg de hoppats på. På gården visste de vad de hade, men de har ingen aning om vad som väntar dem nu.

Som om jag vore fantastisk är den spännande, fristående fortsättningen på kritikerrosade En sekund i taget och Spring så fort du kan. Sofia Nordin beskriver en postapokalyptisk verklighet där ingenting är som det brukar, samtidigt som de få människor som finns kvar har precis samma känslor och tankar som du och jag.