Den tionde och avslutande delen om den legendariska dvärgen. Aina, Tann och Bladhus har fått sällskap av den unge dvärgen Grim, som är glad att få följa med på den äventyrliga färden. De fyra vännerna är nu på väg till Ainas föräldrar, som är skogsfolk. De får höra otäcka rykten om att en armé med klipptroll också är på väg dit. Det visar sig stämma - mängder av troll närmar sig den avlägsna skogen från alla håll. Tann vet att trollen aldrig har kunnat hålla sams och han undrar varför de lyckats nu. I täten för trollarmén vacklar en sargad figur som Tann känner igen. Det är Mörkergranen. Tann trodde att Mörkergranen var besegrad, men han har blivit trollens stora ledare. Om han var korkad förut så har han nu blivit spritt språngande galen. Han pratar om att hugga ner alla träd och döda skogsfolket. Förstöra allt som växer i Unadan. Och trollen lyssnar på honom, de har låtit sig övertygas om att Mörkergranens vilja är den rätta Vägen. Men det finns något som kan beveka ondskan och galenskapen. Det är att bli välkomnad med öppna grenar. Att bli behandlad med vänlighet.