De fyra yttersta tingen handlar om familjen Appleyard, som lever ett ganska skyddat och ombonat medelklassliv i London – utan direkta slitningar, även om deras yrkeskarriärer ibland inkräktar på varandra. Michael är kriminalpolis och Sally diakon inom den anglikanska kyrkan (där hon har att kämpa mot en utbredd negativ inställning till kvinnliga präster). Deras fyraåriga dotter Lucy får tillbringa en del tid hos en privat dagmamma medan föräldrarna jobbar.     Deras vardag ser ut som så många andras, tills Lucy en dag är försvunnen. Alla spår slutar hos dagmamman. Har Lucy "rymt" eller blivit kidnappad? Ovissheten är länge värst.        De fyra yttersta tingen handlar också om familjen Grace: pappa Stanley, mamma Thelma och framför allt sonen Eddie. Eddie har vuxit upp med en pappa som tycker om småflickor och nästan alltid är ensam med dem nere i källaren, när de har kommit för att titta på de fina dockskåp som han bygger – och kanske också blir fotograferade av honom (både med och utan kläder). Oftast låser han om sig, men någon enstaka gång händer det att även Eddie blir inbjuden och får vara med på hans »konstnärliga« bilder.     Efter Stanleys död kommer Angel in i bilden. Hon hyr ett rum hos Thelma och Eddie, har goda referenser och en fläckfri fasad. Hon är utbildad barnskötare och anlitas flitigt av en privat förmedling med krävande kunder. Men hennes verkliga bakgrund  och identitet – visar sig så småningom vara en helt annan.     När sedan också Thelma har gått bort – hon led visserligen av hjärtbesvär, men hjälpte inte hennes inneboende till?     – så blir Angel husets självklara härskarinna och Eddie hennes lydiga instrument. Deras förhållande är onekligen lite speciellt, och deras gemensamma projekt att tillfälligt omhänderta små flickor (det vill säga röva bort dem och i hemlighet hålla dem inlåsta) har ingenting med normalt beteende att göra. Tillsammans kartlägger de familjen Appleyards vanor och rutiner för att så småningom röva bort lilla Lucy.     De fyra yttersta tingen är ingen konventionell polis- eller kriminalroman utan mer av en psykologisk thriller, en ruggig psykopatologisk studie, som skulle få även Stephen Kings mest förhärdade läsare att låta sänglampan brinna natten igenom.

Slutet är minst sagt oväntat. Angel har en bakgrund som ingen mästerdetektiv i världen väl hade kunnat ana. De fyra yttersta tingen är en fristående del i Andrew Taylors mästerliga Rothtrilogi, där Angel och andra kring henne är personer som mycket väl kan dyka upp igen, i nya sammanhang, i en annan belysning.