”Jag skrev för att ta tiden till vara, för att ta min mor till vara. Jag skrev för att muta in det svåra, för att få en smula distans.” Merete Mazzarella började föra dagbok den 11 april då det stod klart att hennes mor insjuknat i cancer. Annamarie Schreck levde bara tre månader efter det att hennes sjukdom upptäckts.     Ett skred av de svåra känslor vi inte kan undkomma inför en älskad människas död drar genom boken. Men Annamarie Schreck förblev intill slutet den hon alltid varit: en livlig, stark och slösande generös person, med självklara band till familj och vänner. Den som betraktar livet som en fest kan också våga se döden stadigt i ögonen. Annamarie Schreck fick dö på sitt älskade sommarställe Kiri. Ironiskt nog är det egentligen bara läkarna som visar sig oförmögna att möta en dödssjuk patient – Merete Mazzarellas anteckningar från Mejlans sjukhus öppnar förfärande perspektiv.     Denna dagbok väjer inte för plågan. Ändå faller det ett underbart ljus över den sjukdomstid som här beskrivs – och över den framväxande bilden av Annamarie Schreck. Så handlar boken sist och slutligen mindre om döden än om livet.Merete Mazzarella är född 1945 i Helsingfors. Hon är professor vid Avdelningen för nordisk litteratur vid Helsingfors universitet. Hon medverkar också som kritiker och kolumnist i bland annat Hufvudstadsbladet och Dagens Nyheter. Senast har Merete Mazzarella utgivit Då svänger sig sommaren kring sin axel (2001) och Linjer mellan stjärnor – om identitet (2003).