"En grå höstdag när jag gick i andra klass valde jag klänning framför de sedvanliga långbyxorna. Jag skulle spela cittra på roliga timmen och ville känna mig proper. Mamma hade sett ett damplagg som kallades säckklänning och blivit så inspirerad att hon genast köpt beige manchester, några guldknappar och ett Stilmönster för att sy en motsvarande till mig. När klasskamraterna fick syn på mig i denna ovanliga stass försökte de göra narr av min 'mammaklänning'. Jag ignorerade dem. Förmodligen slutade de, för jag minns inget mer av historien."

Maria Wahlström skildrar 1950-talet ur barnens synvinkel med kunskap, detaljrikedom och stor värme. Det var en tid då alla, kulturelit och politiker, var måna om att barnen skulle få det bra.   Barnbidraget infördes. Konfektionsindustrin tog över tillverkningen av barnens kläder. Radion underhöll med kulturella barnprogram och nyskrivna visor. Fritiden var mindre schemalagd och barnen initierade själva sina lekar utomhus. I moderna hem förvandlades de barnfria finrummen till praktiska allrum för hela familjen. Och aldrig har det väl satsats så mycket på god barnlitteratur.   Flickornas favoritleksak var Gingerdockan, pojkarnas de små välgjorda Dinkytoysbilarna. Alla samlade filmisar och på bensinmacken kunde man, om man hade tur, få nyckelringar med Esso-, Shell- eller BP-reklam på.   Det här är en faktaspäckad nostalgibok, rikt illustrerad och kryddad med personliga hågkomster. Den innehåller också beskrivningar till handarbeten, man kan exempelvis sy flickans och dockans fina prinsessklänning.

Maria Wahlström, född i januari 1950, är konstnär, textildesigner och skribent. Hon har tidigare skrivit boken Toppluva, kalasbyxa, slamkrypare, där hennes samling av barnkläder från femtiotalet dokumenteras. Nu undervisar hon vid Textilhögskolan i Borås och frilansar för tidningar som DN och SvD.