Johan, 34Rebecka, 21Det borde inte betyda nåt men det gjorde det.I Johans värld.   Och nu är förhållandet slut – kontakten minimerad till ett opersonligt sms:ande. Och även om Johan inte är helt bekväm med att behöva uttrycka nyanserna i sitt känsloregister med hjälp av digitala smileys biter han ihop i väntan på att Rebecka ska släppa in honom i sitt liv igen ...   Under tiden försöker han dränka sina sorger tillsammans med polaren Puffen och pudelrockarna i coverbandet Talk Dirty To Me, men ett parti rysk mobiltelefonroulette gör att Johans kärleksliv plötsligt blir ÄNNU mer tilltrasslat. Plötsligt hatar Rebecka honom och vägrar att svara i telefon, och vem kan klandra henne efter att ha blivit sågad via ett simpelt – och elakt – sms?   Men allt är ett misstag. Johan älskar Rebecka och vill ha henne tillbaka.    Det ödesdigra sms:et blir startskottet för en lång och mardrömslik helg där Johan får skallen spräckt av ett samurajsvärd, blir portad på stans exklusivaste bögklubb och hamnar på fest med den sägenomspunne 80-talsikonen Yngwie Malmsteen ...   Mess är – som namnet antyder – ingen okomplicerad historia. Men så blir det när man hellre skickar sms än pratar med varandra, och det gör Johan och Rebecka – liksom miljontals andra människor i vårt teknikfixerade 2000-talssamhälle.   I första hand är Mess en kärleksroman. Men det är också en berättelse om åldersskillnad, om det svåra i att blotta sig och att våga älska. Samtidigt är det en elak drift med det moderna IT-samhället där folk kommunicerar mer än nånsin men får mindre och mindre sagt.   Historien innehåller mängder av populärkulturella referenser och vältrar sig skamlöst i det kitschiga 80-talet och den gren av hårdrocken som populärt brukar kallas ”pudelrock”.   Att dra några paralleller till andra svenska författare är svårt – men helt klart är Jens Ganman inspirerad av författare som Ben Elton och Nick Hornby, och vem sa att tragedier inte kan vara vansinnigt roliga?