"Vad den flickan behöver är en ponny", sa poeten W.H. Auden till Lizzie Spenders pappa. Lizzie var åtta år gammal och hennes högsta önskan var en egen häst. Men trots att Auden gav Stephen Spender ett generöst bidrag på femtio pund till Lizzies häst blev drömmen inte verklig.      Det skulle dröja drygt fyrtio år innan Lizzie fick sin häst. Hon var då femtiotre år och sedan många år bosatt i Sydney. Och det sätt på vilket hon förverkligade sin dröm blev ett äventyr hon aldrig kunnat föreställa sig ens som barn.      Under en resa till Kimberly i nordvästra Australien fick Lizzie en dag följa med på en helikopterfärd över vildmarken. Vid ett tillfälle fick hon syn på en flock hästar som galopperade under helikoptern. Bland dem fanns en anslående vacker fux, lika gyllenröd till färgen som den solsvedda marken under dem. Lizzie blev så betagen av hästens skönhet att ranchägaren skänkte henne hästen. Så föddes idén om att återvända till vildmarken och finna hästen, fånga in och tämja den och att sedan med tåg transporterade den hela vägen till hem i Sydney.      Men hur skulle hon finansiera äventyret och hur skulle hon gå tillväga för att finna och fånga hästen? Ett oväntat arv efter en nära släkting löste det första problemet. Sedan gällde det att ta itu med praktiska.      Efter en del förseningar och andra hinder satte man igång. En inhägnad byggdes mitt ute i bushen, helikopter hyrdes, en tvättäkta hästviskare anlitades. Lizzies medhjälpare var först en aning förbluffade över att hon inte lade ut så mycket pengar på en liten australisk vildhäst när hon istället kunnat köpa en fin välutbildad engelsk dressyrhäst för pengarna. Men snart var även de uppslukade av det ovanliga projektet. Det blev ett oförglömligt äventyr för dem alla – strapatsrikt, farligt och fullt av överraskningar – och det slutade helt annorlunda än Lizzie tänkt sig.      Min australiska vildhäst är Lizzie Spenders egen spännande berättelse om hur hon lärde känna de vilda hästarna och tog inte bara en utan två av dem med sig hem till Sydney. Det är en både fascinerande och upplyftande läsning om vikten av att förverkliga livslånga drömmar och att därigenom finna sig själv. Lizzie Spender är dotter till poeten Stephen Spender och växte upp i England, Irland och Kalifornien. Under hela sin barndom var Lizzie omgiven av hästar och hästfolk, men hennes föräldrar hade inte råd att ge henne en egen häst. Trots det red Lizzie mycket och fick ofta låna sina vänners ponnyer. Som vuxen utbildade Lizzie Spender sig till skådespelare, men hon har även arbetat som journalist och hon har skrivit tre uppskattade pastakokböcker. Hon är gift med den australiske skådespelaren Barry Humphries, i Sverige mer känd som rollfiguren Dame Edna.