Vad världen behöver är mindre av fördömande och mer av kärlek. Så tänkte Barbro Westerholm, dåvarande generaldirektör för Socialstyrelsen, när ett tjugotal arga homosexuella ockuperade styrelsens kontor. Strax därefter -- och ivrigt påhejad av gayrörelsen -- såg hon till att homosexualitet från och med 1979 inte längre klassades som en sjukdom.   I Mera kärlek samlar Mian Lodalen sina bästa krönikor, politiska tal och andra texter, flera av dem tidigare opublicerade. Det är en rapport från dagens Sverige, från Stockholms hbt-värld, men också ett nedslag i Smålands Jerusalem där Mian växte upp och var övertygad om att hon och hennes flickvän var de enda flatorna i landet.   I högt tempo rör hon sig mellan sitt eget liv och politiken, från den sista tuggan falukorv till grisars värdighet, från rätten att sola ifred till rätten att få gifta sig med vem man vill. Det handlar om solidaritet, om motstånd och att våga slåss för sin sak, om vunna rättigheter och fortsatt kamp. Om klass och feminism, om maktens skenhelighet och om en svensk flyktingpolitik som glömt vad empati är. Och inte minst: om att stå upp för den man är och rakryggat älska med stolthet, om att all kärlek är bra kärlek.

Mera kärlek är en bok med skarp blick och klara åsikter, drastiska formuleringar, höga garv och betydande självironi. Den visar att det går att leva utanför normen och det förväntade utan att bryta samman. Att en tillåtande tillvaro snarare gör livet väldigt mycket roligare. För oss alla.

Mian Lodalen är född 1962 och uppvuxen i Jönköping. Numera bor hon i Stockholm, där hon arbetar som frilansjournalist. Hon skriver regelbundet krönikor i bland annat QX och Kommunalarbetaren. På Bokförlaget Forum har hon tidigare givit ut Smulklubbens skamlösa systrar och Trekant, två rappa och underhållande romaner om vänskap, kärlek, sex och relationer.