Anaïs Nins andra dagbok omfattar åren 1934 till 1939, en period då den politiska verkligheten – spanska inbördeskriget och förspelet till andra världskriget – tränger in också i Anaïs Nins värld. Hon reser till New York som medhjälpare till sin förre psykoanalytiker Otto Rank och kommer i kontakt med flera av tidens stora konstnärer och författare som John Huston och Theodore Dreiser.
Efter en tid finner hon dock att hon helt vill ägna sig åt att skriva. Hon återvänder till Paris, där hon under några förkrigsår skapar sig ett ovanligt hem på husbåten La Belle Aurore som ligger förtöjd vid en av Seines kajer. Båten blir också en fristad för vänsterpolitiskt engagerade, främst det peruanska naturbarnet Gonzalo som med Anaïs hjälp trycker revolutionära upprop på en handpress. På Paris kaféer för hon långa nattliga samtal med litterära vänner som Rebecca West, Jean Carteret, Henry Miller och Lawrence Durrell, innan krigsutbrottet tvingar henne att åter lämna Frankrike. ”Jag visste att det var slutet på vårt romantiska liv.”
Anaïs Nins dagböcker blev en litterär legend långt innan någon vågade trycka dem och publikens entusiasm bara ökade när de slutligen började utges.
Anaïs Nin (1903-1977) är, vid sidan av sina frispråkiga dagböcker, mest känd för sina erotiska noveller, som bland annat finns publicerade i Venusdeltat och Venusbarn.

Översättare: Britt Arenander,
Omslagsformgivare: Ilse-Mari Berglin