När Anaïs Nins tredje dagboksdel börjar har andra världskriget brutit ut och hon tvingas återvända till USA.
Inga amerikanska förläggare vill ge ut det Anaïs Nin skriver. Skriv något i stil med Den goda jorden istället, uppmanar de henne. För Anaïs Nin, som till stor del kommunicerar med omvärlden genom att skriva, känns det som om USA brutalt skär av alla broar mellan sig och henne.
Några av de människor som stått Anaïs nära under Parisåren återfinns i denna tredje del – Henry Miller, Gonzalo och Helba – men vi möter också många nya personligheter, som t ex kompositören Edgar Varèse, poeten Robert Duncan och författaren Richard Wright.
I en tid av mörker och fasor bygger Anaïs Nin envist upp sin egen, personliga värld som en oas av mänsklighet. Hon fortsätter också sin inre kamp och vidgar hos psykoanalytikern Martha Jaeger sin insikt om sig själv och om den västerländska kvinnan överhuvudtaget.
I slutet av boken gör hon äntligen sitt litterära genombrott och det med en bok som hon och Gonzalo själva tryckt under många vedermödor på en handpress i en vindsvåning i Greenwich Village. Därmed är bron mellan Amerika och henne upprättad och hon är på väg mot det internationella erkännande som främst hennes dagböcker bidrog till.

Anaïs Nin (1903-1977) är, vid sidan av sina frispråkiga dagböcker, mest känd för sina erotiska noveller, som bland annat finns publicerade i Venusdeltat och Venusbarn.

Översättare: Britt Arenander,
Omslagsformgivare: Ilse-Mari Berglin