Jag ska älska en sten är ett slags familjedrama i Lissabon som kretsar kring en kärlekshistoria. En man och en kvinna träffar varandra efter att inte ha setts på många år. Han trodde att hon var död och har därför gått vidare med sitt liv: han har gift sig och fått barn, två döttrar.

När de återser varandra föds kärleken mellan dem på nytt och de börjar träffas på ett enkelt hotell som hyr ut rum per timme, varje onsdagseftermiddag – mannen säger till sin fru att han går ut med arbetskamraterna – i mer än femtio års tid. Ända tills mannen dör, på det enkla hotellet. De har också några möten i Sintra och i badorten Tavira. 

Varje kapitel leds av en berättarröst, som kan utgå från ett fotografi, ett minne eller ett besök hos psykiatern. Berättarna är hustrun, döttrarna, svärsonen, älskarinnan som är uppvuxen på landet. 

Hela familjen känner till den »hemliga« kärlekshistorien, men ingen talar öppet om den, den är tabu. Och var och en ser den ur sin synvinkel och hur den berör och har påverkat det egna livet. Personerna i boken träder långsamt fram för läsaren, med sina egna historier, ofta präglade av ensamhet och längtan och otillfredsställd kärlek. De söker sig gång på gång tillbaka till vissa upplevelser som har präglat dem och inte minst till sin barndom. 

Andra röster blandar sig också i monologen med kommentarer och uttalanden som upprepas i olika sammanhang. Ibland glider perspektivet nästan omärkligt över till en annan person, men så småningom lär man sig att hitta och känna igen sig i denna värld och detta vardagsdrama. 

Jag ska älska en sten är en fantastisk roman. Med sin psykologiska skarpblick och sin enastående inlevelseförmåga tecknar António Lobo Antunes här en svit oförglömligt gripande människoporträtt. 

ANTÓNIO LOBO ANTUNES betraktas som Portugals främste författare i sin generation, och hans författarskap har väckt mycket stor uppmärksamhet även internationellt. Jag ska älska en sten är den tolfte romanen av António Lobo Antunes som Forum ger ut.

"Det vilar ett kompakt mörker över hans romaner, en svartsyn som kunde tyckas alltför djup om den inte balanserades av en humor, en ironi och en makalös satirisk blick. Och inte minst av ett närmast ofattbart fyrver-keri av stilar och tekniker, vilka skapar en skönhetsupplevelse av nära nog unika mått. ... Det är bara ett kapitulera och ta emot. Det finns ingen läsning i världslitteraturen som jag hellre rekommenderar än António Lobo Antunes, en oförliknelig mästare."
Svenska Dagbladet

Översättare: Örjan Sjögren