En spännande och inträngande skildring av livet på Gotland under 1300-talet, om livets oförutsägbarhet, om civilkurage och mod och kärlekens helande kraft.

Aurora Eken hade haft en lycklig barndom på gården Hästnäs tillsammans med sina tre äldre bröder. Som genom ett under hade hennes familj skonats från Digerdöden som hade drabbat så många på Gotland nio år tidigare. Då hade döda kroppar kantat gatorna och likbålen brunnit dag och natt.

Nu kunde hon se fram emot ett gott liv i ett stort hus i Visby som hustru till den tyske köpmannen Claus Pleskow. Men hade ödet något annat i beredskap för henne?

I Claus och Auroras hus arbetar pigan Elin Persdotter. Hon föddes uppe på Klinten där Visbys fattiga befolkning trängdes. När döden skördade hela hennes familj stod hon utblottad och ensam i livet utlämnad till andra människors välvilja och barmhärtighet. Som piga hos Auroras familj hade hon till slut fått mat och husrum och en säng att sova i.

När Gotland invaderas av den danska armén under ledning av kung Valdemar Atterdag tänds vårdkasarna och Gotlands bönder rustar sig för att försvara sin ö. Blod färgar marken röd när flera tusen gotlänningar förlorar livet på slagfältet. Livet blir aldrig mer detsamma och Aurora och Elin tvingas ut i världen mot ett okänt öde.

Elisabet Nemert är en högt älskad författare. Detta är hennes femte roman efter publikframgångarna Bortom stjärnan (2002), Den vita liljan (2003), Rovfåglarnas tid (2005) och Vindarnas ö (2007).