Presenterar resultaten från intervjuer med 866 personer som utsatts för vanvård i fosterhem, barnhem, ungdomsvårdsskolor eller på andra ställen under åren 1922-2003. Det handlar om barn som utnyttjades i hårt och skadligt arbete, förvägrades utbildning, utsattes för sexuella övergrepp, kränktes verbalt och blev fysiskt misshandlade. Konstaterar att ingripanden från barnavården skedde endast i undantagsfall. I stället lämnades barnen åt sina tragiska öden. Förutom intervjuer består bakgrundsmaterialet även av nedtecknade levnadsberättelser, arkivhandlingar, domar och tidningsartiklar. Med rapporten vill utredningen verka för att kraven på säkerhet och tillsyn ska prägla framtidens sociala barnavård, där kunskap och respekt för barnets rättigheter utgör fundamenten.