Kommunaliseringen av skolan blev ett misslyckande skriver regeringens särskilde utredare Leif Lewin i sitt betänkande.

Syftet med kommunaliseringen 1991 var att effektivisera och höja kvaliteten i skolan. Förbättringar skulle åstadkommas genom att många beslut om skolans vardagsarbete decentraliserades till kommuner, rektorer och lärare. Kommunaliseringen av skolan blev i stora delar ett misslyckande, som under de senaste dryga 20 åren bidragit till försämrade studieresultat och minskad likvärdighet samt sänkt statusen för läraryrket. Kommunerna, rektorerna och lärarna fick endast kort tid på sig att förbereda sig på sin nya uppgift att själva organisera skolverksamheten samt uttolka och operationalisera målen för skolan. I många kommuner saknades också kunskap om hur den nya decentraliserade styrmodellen var tänkt att fungera.

Trots de genomgripande förändringarna av skolan gav staten under större delen av 1990-talet inte tillräckligt stöd till kommunerna, rektorerna och lärarna i deras arbete med att axla sitt nya ansvar. Staten och kommunerna bär ett delat ansvar för läraryrkets sjunkande status.