Innehåller bl.a. en analys av gällande rätt för tillståndsprövning, omprövning och markavvattning samt förslag till ändrade regler för att skapa ett mer enhetligt system i miljöbalken.

Föreslår att regeringen bemyndigas att föreskriva vilka vattenverksamheter som kräver tillstånd eller anmälan på samma sätt som idag gäller för miljöfarlig verksamhet. De flesta specialregler för prövning av vattenverksamhet utmönstras vilket innebär att de civilrättsligt präglade frågorna inte prövas i samband med tillståndsfrågan. När det gäller omprövning tydliggörs verksamhetsutövarens utredningsansvar. Därutöver tas ersättningsrätten vid omprövning bort.

För markavvattning skiljs miljöprövningen från prövningen av samfälligheten och reglerna för rensning förtydligas.Utredningen föreslår också att lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet upphävs. Vissa bestämmelser i den lagen flyttas till miljöbalken, lagen om mark- och miljödomstolar, jordabalken, anläggningslagen och en ny lag om vattenrättsliga samfälligheter, medan andra upphör att gälla.

När det gäller problem med herrelösa dammar m.m. föreslår utredningen att fastighetsägaren får ett subsidiärt ansvar. För anläggningar i avlysta flottningsleder där det inte bedrivs någon ny verksamhet ska staten vara underhållsansvarig.