Alla människor begår misstag. Vissa misstag rör trivialiteter som saknar betydelse i en straffrättslig kontext. Andra misstag är däremot av sådant slag att de får betydelse vid den straffrättsliga bedömningen. Sådana misstag kan, till exempel, aktualiseras när gärningspersonen var övertygad om att han eller hon agerade lagenligt, fastän gärningen var otillåten.
Alla förväntas känna lagen. En missbedömning om det rättsliga innehållet i en viss straffrättslig bestämmelse kan därför, i regel, inte resultera i ansvarsfrihet. Men från denna huvudregel finns undantag. Under vilka förutsättningar kan gärningspersonen gå fri från straffansvar när han eller hon har misstagit sig om innehållet i en viss straffbestämmelse? När och varför behandlas vissa misstag som en invändning om bristande uppsåt, medan andra misstag skall behandlas som en invändning om uppenbart ursäktlig straffrättsvillfarelse?
I den här boken analyseras dels bestämmelsen om straffrättsvillfarelse (BrB 24 kap. 9 §), dels gränsdragningen mellan sådana misstag som är relevanta för uppsåtsbedömningen och sådana misstag som är relevanta för tillämpningen av bestämmelsen om straffrättsvillfarelse.