Vilhelm Ekelunds Antikt ideal (1909) och Båge och lyra (1912) tillhör de märkligaste verken i den svenska 1900-talslitteraturen. Efter sin strålande bana som lyriker inleder Ekelund med dessa böcker sitt starkt profilerade författarskap på prosa. I stora essäer om Hölderlin, Nietzsche, Leopardi och Tegnér gestaltar han sitt eget livsdrama, på jakt efter en bärkraftig livshållning. Samtidigt arbetar han sig fram emot ett alldeles eget uttryckssätt: i korta aforismer tvinnar han samman suggestiva uttryck och kulturkritiska utfall. De musiska och det polemiska är ?samma lyras klang". Böckerna har haft stor genomslagskraft, omedelbart ? i den inflammerade ideologiska situationen kring storstrejken och Strindbergsfejden ? och senare, inte minst bland en lång rad modernistiska författare. Texter är utgivna av Vilhelm Ekelundsamfundet och återges identiska med originalutgåvorna.