Den här boken visar ett nytt sätt att använda pedagogisk dokumentation i arbetet med barns lärprocesser och utvecklingen av praktiken. Författaren utprovar nya teorier som får konsekvenser för hur vi förstår lärande och subjektsskapande i förskolan och skolan. Ting och material är inte passiva instrument eller verktyg som vi använder, utan aktiva medaktörer som samarbetar och samhandlar med oss. Det vi betecknar som lärande är ett resultat av ett sådant samhandlande där en rad aktiva agenter är involverade.

Boken handlar om sökandet efter ett språk som lärare, förskollärare, pedagoger och utbildningsforskare behöver för att kunna beskriva och tala om något bortom det språk som är baserat på den binära uppdelningen där teori ses som separerat och avskilt från praktik. I centrum står arbetsverktyget pedagogisk dokumentation, som kan förstås som en aktiv agent i lärandearbetet med barn och elever.

Pedagogisk dokumentation som aktiv agent fungerar också som en vetenskapsteoretisk resa genom pedagogiska praktiker som förändrar våra synsätt på, inte bara barnen och lärandet, utan även på oss själva och hur vi arbetar.

Boken är viktig för kurser i lärarutbildningen där relationerna mellan teori och praktik diskuteras, men också för pedagoger, förskollärare och lärare i förskolor och skolor som vill utmana invanda tanke- och handlingsmönster.