Daniel Boyacioglu skriver en poesi som pulserar. I sin nya bok Det är inte hennes fel att jag skriversämre närmar han sig ett mörkt förflutet från i ett lagom trassligt nu. Han skriver sig mot en framtid, om ett ljus - som det i systerns son.

Daniel Boyacioglu är även aktuell med ny cd i höst. Min syster, höj ditt huvud lite

Min syster

kan du inte höja ditt huvud lite

med allt vad vi är.

Min syster

för allt som vi kan räkna som vårt

höj ditt huvud för min skull.

Min syster

dom är inte bättre än dig

dom når inte upp till dina knän,

dom är inte värda din tånagel

kan du inte höja ditt huvud lite.

Inget trycker ner dig

och dom som var här

kommer aldrig tillbaks.

Kommer dom tillbaka

står dom som hundar

och deras svans är lång.

Du ska inte svara på dom

du ska stå där och le,

den som öppnar sin mun efter skit

ska också få den fylld av det.

Och aldrig kan dom skada dig

inte så länge jag lever.

Kan du inte se det syster min

kan du inte höja ditt huvud lite.