Kan man leva med ett hål i ryggen? Tanken på att vara som skogsrået, en vacker fasad men urholkad där bak, plågar Erica trots att hon inte förstår varför. Hon lever ju med sin partner Tom, de har båda intressanta arbeten och goda inkomster och de trivs i den vackra lägenheten på Söder i Stockholm. Barnfrågan har de visserligen inte börjat diskutera än, men det kanske inte är så viktigt när man älskar varandra. Så varför dessa svarta tankar?      En kväll när de sitter på en restaurang talar Tom oväntat om att han behöver en paus i förhållandet. För Erica blir det en chock. Hon går hem och dricker sig redlöst berusad och vaknar inte förrän det ringer på dörren. Utanför står Döden. Han har förirrat sig och skulle egentligen ha hämtat grannen en våning upp, men den ansträngande natt han har bakom sig har resulterat i att han har slarvat med adressen. Han döljer inte sin glädje över att istället få möta Erica och hon låter sig i sin desperation varken skrämmas eller förundras. Kanske för att Dödens uppenbarelse inte alls stämmer med den gängse bilden.      Ericas flirt med Döden leder snart till ett passionerat förhållande. Han flyttar in i hennes lägenhet och bjuder allt som oftast på fantastiska middagar med spirituell konversation, gourmetmat, goda viner och någon gång Ericas favoritdrink, Caipirinha. Döden berättar att han är trött på sitt arbete, trött på att mixtra med själar och förtvivlad över den genteknik som håller på att förändra hans gärning i grunden.      Dömd av Tom till ett liv utanför den sociala gemenskapen intar Erica en allt mer fördömande attityd till omvärlden, och med Döden som bundsförvant tar hon girigt chansen att ”städa upp” i sin omgivning. I den dramatik som följer går kontrollen förlorad – den kontroll som varit hennes ledstjärna genom livet. Hon börjar begå misstag som får förödande konsekvenser …     Caipirinha med Döden är en dråplig berättelse, i ordets rätta bemärkelse. En udda romantisk komedi med spänningsinslag. Ett fascinerande psykologiskt dubbelspel. En samtidsroman med inlägg i genetikdebatten. En lyckad korsbefruktning av skröna och relationsdrama. Maria Ernestam skriver med en lättsamt ironisk ton och med tanke på spänningselementen, humorn, tempot och gestaltningen skulle hennes debutroman kunna liknas vid verk av författare som Ingrid Noll och Fay Weldon.  Maria Ernestam, 45 år, är journalist och bor i Stockholm tillsammans med sin man och två barn. Hon har tidigare bott i Tyskland i elva år och betraktar det som sitt andra hemland. Parallellt med journalistiken har Maria även sysslat med sång och dans och uppträtt i föreställningar som ”Jesus Christ Superstar”.