Små barn känner av skalv som lämnar de vuxna människorna oberörda. De sitter som fåglar på gamla telefontrådar och avlyssnar hemliga och allvarliga samtal och sedan lyfter de och flyger mot ljuset eller störtar brända mot jorden. Den 16 mars 1928 blev en ödesdiger dag för Rafael Häger, en vändpunkt i hans liv. Han arbetade som vaktmästare i skolan i den lilla byn på Österlen och var så skicklig med täljkniven att man också anlitade honom som slöjdlärare. Han älskade sin Elise och tillsammans hade de sonen Gilbert, drygt ett år gammal. En söndag i mitten av november bjöd svågern honom med till Brösarp och den lilla inhägnade skogen där en av vännerna hade jakträtt. Svågern hade bil men Rafael kom på cykel. Efter jakten samlades männen och åt och drack, men vid niotiden bröt Rafael upp. Han föreslog att svågern, som druckit rejält, skulle stanna över natten hos värden, men denne envisades med att köra och övertalade Rafael att följa med. Tio minuter senare for bilen av vägen i hög hastighet. Svågern kastades ur bilen och omkom omedelbart, Rafael hade slungats över på förarsidan och var svårt skadad...

Så väver Björn Ranelid samman det verkliga livet med fiktionen i denna stora episka berättelse om livet i en by på Österlen, en roman som sträcker sig från 1928 fram till idag. I centrum står tre fäder och tre söner - Rafael Häger och hans son Gilbert, Nils Anker och hans son Preben, och slutligen Björn Ranelid och hans son August, och naturligtvis har kvinnorna runt omkring dem en avgörande betydelse. Genom brev som infogas i romanen inviger Björn Ranelid sin son i vuxenlivets alla mysterier och han diskuterar också begrepp som skuld och oskuld, solidaritet, engagemang. Med stor berättarglädje och på sin vackraste prosa ger oss Björn Ranelid ännu en fängslande och uppfordrande roman.