Telefonen har under de senaste årtiondena blivit ett viktigt redskap i hälso- och sjukvårdens arbete med människor som söker hjälp för medicinska problem. Denna bok handlar om telefonsamtal till primärvårdens sjuksköterskor. Den visar hur samtalen regelbundet genomgår en serie faser och hur dessa faser är konstruerade. Den visar hur uppringare presenterar sina problem, hur sjuksköterskor utforskar och värderar uppringarnas problem, samt hur sjuksköterskor meddelar beslut om vilka åtgärder som skall vidtas. Boken redogör också för de villkor som råder för samtalen, t.ex. den etablerade arbetsdelningen mellan sjuksköterskor och läkare. Sjuksköterskorna kan dessutom inte se uppringarna och deras problem utan endast höra deras röster. Några grundläggande fakta om samtalen återges också, t.ex. hur långa samtalen är, uppringarnas kön, de hjälpsökandes kön och ålder, relationen mellan uppringare och hjälpsökande, vilka anledningarna är till att man ringer och vilka åtgärder som vidtas. Boken avslutas med en diskussion om sjuksköterskornas position ytterst i organisationerna. De har att omvandla klienternas problem och behov till organisatoriskt relevanta kategorier. Detta medför att de behöver ett relativt stort frirum inom vilka de självständigt kan besluta om hur samtalsprocesser skall utformas och vilka beslut som skall fattas. Boken vänder sig till studerande vid vårdutbildningar, till personal som arbetar med telefonsamtal inom hälso- och sjukvården samt studenter, forskare och andra som är intresserade av samtal mellan företrädare för organisationer och deras klienter.