Boken presenterar den svenska handikapputbildningens uppkomst och utveckling under 1800-talet då politiker satte arbetsförmågan och samhällsnyttan i centrum. Det gällde först och främst att med hjälp av specialiserad utbildning minska de funktionshindrades beroende av det allmänna och att öka deras förmåga att försörja sig själva. Resultatet skulle, hoppades man, bli lägre omsorgskostnader för samhället.