Under andra hälften av 1900-talet har forskningen om självmord och självmordsprevention allt tydligare klarlagt den komplicerade väv av olika riskfaktorer och risksituationer som måste uppmärksammas i en brett upplagd suicidprevention. Att tidigt identifiera och behandla psykiska störningar, framför allt depressioner, är i dag en viktig del av suicidpreventionen. Men det handlar också om andra svårigheter, t.ex. problem med hälsa, relationer, arbete och ekonomi. Viktigast är hur människan upplever problemen, vilken mening hon lägger i dem.

Suicidprevention är en praktisk folkhälsouppgift. Den bygger framför allt på suicidologi, den mångvetenskapliga kunskapen om alla former av suicidalt beteende: suicidtankar, suicidförsök och suicid. Sjukvårdens uppdrag på detta område är att rädda liv på människor som skadat sig själva, men också att undanröja orsakerna till självmordshandlingarna genom att tidigt upptäcka och behandla psykiska störningar, missbruk m.m. Det första steget för att förebygga självmord är alltid ett samtal mellan två människor. Var och en bör förbereda sig för att kunna vara nära en annan människa i ett för henne livsavgörande ögonblick.

Denna bok i suicidprevention är i första hand skriven som en teoretisk och praktisk vägledning för studerande och yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård men skall också kunna användas för en rad andra yrken inom bl.a. räddningstjänst, socialtjänst, skola och församlingar, frivilligarbetare i församlingsarbete, telefonjourer och annan krisverksamhet samt för alla som på annat sätt arbetar med självmordsprevention. Den skall även kunna användas av var och en som vill orientera sig inom områdena suicidologi och suicidprevention.