Den här boken handlar om hur hand-, stav- och tråddockor kan användas som redskap i förskolebarns och skolbarns språkliga och kommunikativa utveckling. Framställningen har en tydlig sociokulturell teoretisk grund där Vygotskijs begrepp ”den närmaste utvecklingszonen” levandegörs i praktiska exempel.
Även om handdockor och dockteater framför allt kopplas samman med förskolans värld, ger boken en bred bas där också skolan som arena för dockor beskrivs. Författaren beskriver och exemplifierar läs- och skrivprocessen som hon själv har arbetat med i skolan.
Förutom den kommunikativa dialogens betydelse för barns arbete med dockor, redogör författaren dessutom för hur en hel föreställning skapas från manus till genomförande, utifrån barns egna berättelser. En annan del av boken beskriver arbetet med en dockutställning med formdockor som en grupp barn har tillverkat.
Men, kanske det allra viktigaste är att dockan kan användas som redskap för kommunikation och skapande och utveckling av ”konst” och kunskap. Boken avslutas med en diskussion om skapande och kunskapande som båda möts i dockan och den kommunikation som den ger upphov till.
Boken vänder sig till blivande och verksamma lärare i förskola och grundskolans tidiga år. Den lämpar sig också som kurslitteratur i estetiska utbildningar som dramapedagogik och bild.