Barn som fått diagnosen DAMP/ADHD blir vuxna. Man räknar med att 30–50 procent av dem har kvar många av sina svårigheter även om symtomen förändras en del med åren. Hyperaktiviteten avtar ofta, men många känner sig som drivna av en inre oro att ständigt kasta sig in i nya upplevelser, förhållanden och verksamheter. Hjärnan känns som en virvelhjärna. Andra lider av att inte komma igång med det de vill göra och att inte kunna avsluta det som de påbörjat. De skjuter upp och glömmer bort. Att organisera tiden och tingen runtomkring sig kan bli överväldigande svårigheter. Föräldrar till barn med DAMP/ADHD känner ofta igen sig själva i barnens situation. Många söker förgäves en förklaring till att de alltid varit sådana som skulle kunna göra mer än de förmår. Man räknar med att åtminstone 30 procent av barn med DAMP/ADHD har en förälder med samma diagnos. Men få har ”fått” den diagnosen, för inom vuxenpsykiatrin är DAMP/ADHD fortfarande ofta ett okänt begrepp. I stället behandlas depression, ångest och missbruk som ofta åtföljer DAMP/ADHD. Vuxna med DAMP/ADHD är den första samlade framställningen om detta ämne som gjorts på svenska. Vuxna med DAMP/ADHD ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna tredje upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den andra upplagan.