Kliniska arbetsprov – metoder för diagnos och prognos är en vidareutveckling av en serie kompendier och böcker om arbetsprov med första utgåvan 1987. Titeländringen från Det kliniska arbetsprovet till den nya markerar att fältet breddats. Ursprungligen var arbetsprovet inriktat på bedömning av fysisk arbetsförmåga och på hjärtischemidiagnostik med EKG. Under senare år har i allt större utsträckning tillkommit nya diagnostiska modaliteter, inte som ­ersättning för EKG utan som komplement. Exempel är myokardskintigrafi, lungmekanik, analys av andnings- och blodgaser, ekokardiografi, dator­tomografi och magnetresonanstomografi. Dessa modaliteter beskrivs i detalj i boken och deras roll i patientutredningar värderas och diskuteras.
Boken vänder sig till alla som i sin vardagsgärning utför och bedömer arbetsprov, remitterar patienter till arbetsprov eller tar emot och utnyttjar undersökningsresultat; således ett brett spektrum av sjukvårdspersonal. Boken fyller också ett centralt behov i olika grundutbildningar, i första hand för BMA med inriktning mot klinisk fysiologi, sjukgymnaster och läkare.
Kliniska arbetsprov – metoder för diagnos och prognos är en lärobok och ett ­referensverk. Som lärobok kan den läsas som en ”läxbok” från pärm till pärm, men den är även anpassad för dem som enligt moderna pedagogiska ­principer vill fördjupa sina kunskaper kring ett problem och tillgodogöra sig ett begränsat avsnitt.