De stora medicinska och terapeutiska framsteg som har skett under det senaste århundradet verkar inte enbart ha lett till ett friskare samhälle. Samtidigt som hälsa har blivit det överordnade värdet i de västerländska samhällena bevittnar vi att sjukdomsbegreppet utvidgas så att alla möjliga nya diagnoser växer fram. Idag betraktas nära nog alla mänskliga levnadsproblem som behandlingskrävande, och avvikelser bestäms utifrån ett allt snävare normalområde.

I Den diagnostiserade människan problematiserar författarna, som bland annat består av psykologer, filosofer, etnologer och antropologer, på olika sätt en samhällsutveckling som har gjort att vi idag endast har ett språk för att förstå mänskliga åkommor och besvär med – ett språk som talar om sådana företeelser som diagnostiserbara sjukdomar. Medan bokens första del tittar närmare på allmänna sätt att förstå sjukdom, hälsa och pato­logisering, skärskådar den andra delen utvalda tillstånd som i vår tid är föremål för intensiv diagnostisering, patologisering och behandling, men som tidigare inte nödvändigtvis betraktades som sjukliga.

Den diagnostiserade människan riktar sig till yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården, psykologer och utbildare, men även till den allmänt intresserade läsaren.