I dag tillhör Sverige en av de rika välfärdsdemokratierna i västvärlden. Men så har det inte alltid varit. Vid sekelskiftet 1900 var Sverige ett av de fattigaste länderna i Europa och det fanns inte något socialt arbete eller någon socialpolitik att tala om. Hur man skulle komma tillrätta med de många problem som knöts till industrialisering, urbanisering och stora ekonomiska och sociala klyftor i samhället engagerade filantroper, socialreformatorer och vetenskapsmän vid denna tid. Dessa aktörer började målmedvetet sluta sig samman i föreningar för att komma tillrätta med dåtidens sociala problem. Den viktigaste aktören var Centralförbundet för socialt arbete (CSA) som bildades 1903 och som snabbt kom att bli en paraplyorganisation för ett sjuttiotal medlemsföreningar. Flertalet föreningar hade kvinnor som medlemmar och många kvinnor kom att verka inom det sociala arbetet och socialpolitiken. I denna antologi beskriver forskare från åtta olika discipliner framväxten av det moderna sociala arbetet och socialpolitiken under 1900-talet. En utveckling kantad av strider och maktkamp, segrar och förluster, över- och underordning, vetenskap och praktik, hjärta och hjärna, centralt och lokalt. Vidare ges också en beskrivning av hur det sociala arbetet och socialpolitiken kom att forma sig på ett sätt som skiljer sig jämfört med utvecklingen i många andra länder.
Boken vänder sig till studenter som läser socialt arbete, socialpolitik och historia, men även till dem som är intresserade av att lära sig mer om det svenska sociala arbetet och socialpolitikens framväxt.