Begreppet transspråkande är användbart för att analysera språkande där en mångfald av språkliga resurser ingår. Transspråkande som pedagogik utmanar traditionella förhållningssätt och arbetssätt till förmån för sådana där elevernas språkliga repertoarer erkänns och används i lärprocesser. Transspråkande som praktik innebär därmed att man i den pedagogiska verksamheten utgår från flerspråkighet som norm för människors sätt att vara i och använda språk.

Författarna i denna antologi utforskar transspråkande i svensk utbildningskontext från förskola till högre utbildning och i relation till svenska styrdokument och rådande pedagogiska villkor. Syftet är att studera och synliggöra språkideologiska, teoretiska och pedagogiska perspektiv på transspråkande, bland annat som resurs för elevers utveckling och lärande, i förhållande till digitala medier, som meningsskapande praktik, som norm och ideologi samt som rum för transspråkande.

Boken aktualiserar på så sätt frågor som många lärare brukar ställa om hur en transspråkande undervisning kan se ut och vad teoretiska och ideologiska reflektioner kring den kan innebära för den dagliga praktiken. Transspråkande i svenska utbildningssammanhang vänder sig främst till lärarstuderande, verksamma lärare och andra med intresse för flerspråkighet och lärande.