Kamratlärande är en metod där eleverna lär av varandra. Det betyder att relationen mellan eleverna i lärprocessen är symmetrisk i motsats till den asymmetriska relation som råder mellan en lärare (vuxen) och en elev (barn). Det betyder också att elevernas bekräftelse av varandra har ett annat och kanske högre värde i kamratlärande än när läraren bekräftar eleverna i traditionell undervisning. Den sociala gemenskap och det interaktiva språkliga samspel som karakteriserar barn som undervisar varandra skapar alltså goda förutsättningar för att de ska kunna lära av varandra samtidigt som de undervisar varandra.
Kamratlärande går igenom teorin bakom metoden och ger en lång rad exempel på hur man som pedagog ska kunna lägga upp och underlätta arbetet med kamratlärande. Bokens förord har skrivits av John Hattie, professor i utbildningsforskning, som i sitt arbete har rangordnat vilka undervisningsaktiviteter som har störst effekt på lärandet. På John Hatties lista över 150 aktiviteter ligger kamratlärande på elfte plats. Förordet till denna svenska utgåva har skrivits av Niclas Fohlin, lärare och författare till Grundbok i kooperativt lärande. Kamratlärande vänder sig till verksamma lärare och till alla dem som vill utbilda sig till goda pedagoger.