Den här boken tar sin utgångspunkt i hur det detaljerade och omfattande diagnossystem som utvecklats inom västerländsk internationell psykiatri successivt kommit att förändra vårt sätt att se på oss själva, våra identiteter och vår samtid.
Psykiatriska diagnoser genomsyrar i allt högre utsträckning våra vardagsliv. Inte sällan talas det i dagligt tal om psykiatriska diagnoser som om de existerade bortom det samhälle de speglar, den politik som förs och de intressen som för tillfället dominerar samtidsdebatten. Normalitetens gränser undersöker hur uppfattningar av subjektet och människan utvecklas och förändras i skärningspunkterna mellan psykiatriska diagnoser, uppfattningar av identitet och subjektivitet, samtidsdiagnoser och samhällsutvecklingen i stort. Boken tar avstamp i introduktionen av den första DSM-manualen på 1950-talet i USA och fokuserar hur psykiatriska diagnoser utvecklats i USA och Europa. Det är främst denna utveckling som kommit att påverka synen på psykiatriska diagnoser i Sverige.
Normalitetens gränser vänder sig till psykologer, läkare och psykiatriker, liksom till skolpersonal, socialarbetare, kriminalvårdsanställda och personal inom vården, som i allt större utsträckning både påverkas av och påverkar diagnosticeringen av de människor som de möter i sitt arbete.