Agnes är ung och ohjälpligt förälskad när hon avbryter sin lärotid på damfriseringen för att gifta sig och följa sin Knut. Det är krig och elände i världen, men Agnes är mycket vacker och  glad den där septemberdagen 1941 när kyrkklockorna ringer. Agnes resa blir lång i ett Sverige som förändras och hon ligger alltid ett par steg efter Knut. Hon upptäcker måleriet men lägger efter en obetänksam kommentar från Knut undan penslarna. Istället koncentrerar hon sig på att vara en bra hemmafru och utökar familjen med Bo och Lena. Barn är glädje men också oro och ansvar.  Knut gör karriär inom kooperationen och blir ständigt omplacerad. Slutligen hamnar de i Stockholm. Agnes har aldrig varit i en lägenhet med så hög takhöjd som deras, den är som en kyrka eller ett slott, fordrande och mallig. Ibland försöker hon låtsas att hon är någon annan. Att hon är en direktörsfru på riktigt. Men det slutar ändå alltid med att hon bara är Agnes från Skurholmen.  Folkhemmet monteras ner, folkrörelsen dör. Men det mest omvälvande är ändå det som händer i Agnes inre, där en rik, sensuell och färggrann värld  kämpar mot en annan, mycket mörkare och farligare. När den gör sig påmind, då är inte Agnes som andra kvinnor ...  En engagerande och rörande debutroman om en kvinna som aldrig tillåts komma i till sin rätt, i ett Folkhemssverige under uppbyggnad och rasering.