Vi är: Kvinnor, välutbildade, blattar, integrerade, flerspråkiga, multikulturella, de ständigt tacksamma. Vi är första generationens svenskar, uppväxta och utbildade i Sverige. Men vi är alla olika, födda i olika länder, med skilda bakgrunder och religiösa åskådningar. Vi delar dock samma känsla – att inte naturligt höra till.

Här beskriver vi vår längtan efter att passa in, om smärtan i att alltid sticka ut, om viljan att förändra och ilskan över att inte räcka till. Vi berättar om förödmjukelsen när syokonsulenten trots våra toppbetyg föreslår ett yrkesprogram som det bästa valet inför gymnasiet, vreden över det rasistiska bemötandet i varuhuset när en mor och dotter vill handla en bröllopsklänning, och desperationen i en mors kamp för att få en gynekolog att skriva ett intyg på att dottern har sin mödomshinna kvar. Många av oss beskriver sökandet efter en identitet och hanterandet av okunniga frågor, och den ständiga; var kommer du ifrån egentligen?

Allt bildar en väv av berättelser, som berikar och vidgar vår uppfattning om hur det ser ut i dagens Sverige. Vi vill visa hur fördomar mot kvinnor med invandrarbakgrund har format vår tillvaro, men också hur motståndet och den dubbla identiteten har stärkt oss. I slutändan handlar det om drömmen om ett bättre samhälle, ett samhälle där alla får känna sig inkluderade och hemma.

Vi är: Lejla Hastor och Nivin Yosef, Maya Abdullah, Elnaz Baghlanian, Monia Benbouzid, Nisha Besara, Joanna Castro, Nadja Hatem, Silvana Imam, Berivan Öngörur med fler.