Roffe ska dö. Det gör inte så mycket. Han är ändå gammal och inte ens släkt med Uno på riktigt. Men Uno följer ändå med pappa till sjukhuset för att säga hejdå. Där träffar han Jenka. Hon är inte som andra barn, för hon fattar inte att Uno inte är något att ha. Med Jenka känner sig Uno inte konstig och fel. När Jenka är med kan Uno till och med prata, fast det är helt omöjligt med andra. Men pappa säger att Jenka inte finns. Hon är bara på låtsas. Uno vet att pappa har fel. Men en dag när han kommer till sjukhuset är Jenka inte där. Hon är borta. Och den enda som kan hitta henne är Uno.

En kapitelbok om livet och döden och livsviktig vänskap. Fingertoppskänsligt gestaltat med en humoristisk blick på tillvaron.