Blommor som öppnar och sluter sig vid bestämda tidpunkter på dygnet fascinerade Carl von Linné redan för 250 år sedan. Även idag är växter som rör sig, till synes av sig själva, något som väcker nyfikenhet och lockar till experiment i den egna rabatten.
En av Linnés udda upptäckter är hans idé om att man skulle kunna läsa av klockslagen med hjälp av växterna, den som han gav det poetiska namnet Horologium Florae - blomsteruret. Tanken byggde på faktiska iakttagelser av hur man kunde utläsa tiden genom att studera om vissa blommor var öppna eller slutna. Karin Martinssons bok handlar mindre om att mäta tid och mer om att man skall ta sig tid att förundras över hur märkvärdig växtvärlden är och att inse att även det enklaste ogräs har sina poänger.
Karin Martinsson är botanist och arbetar som forskningsinformatör på Botaniska trädgården vid Uppsala universitet. Hon är styrelseledamot i Svenska Linnésällskapet och fick Linnépriset 1992. Hon har tidigare utgivit Pelargoner - Kulturarv i kruka (Prisma 2000) såld i över 16 000 ex.