Spanjorerna har länge varit mästare i småätandets konst. Man umgås ute, på gatan, på små barer och tascas eller tapeos, som bara serverar just dessa smårätter. Tapan som företeelse är inte mer än drygt 200 år och kom med uppkomsten av dåtidens små barer, där flugorna var mycket besvärliga i sommarvärmen. För att hålla dem på avstånd lade man en assiett eller kanske en brödbit på sitt glas. Detta lock heter una tapa på spanska, och den moderna tapaskulturen hade börjat! Idag är tapas ett modernt sätt att äta. Idén har spritt sig över hela Europa, och tapasrestaurangerna dyker upp i varje stadsdel. Många vill äta just så – många små rätter, många smaker. Man träffas efter jobbet och umgås över fat med små rätter. De klassiska rätterna lever kvar: kyckling stekt med vitlök, saffransgul paella och grillad bläckfisk på spett. Men tapasrätterna utvecklar sig. Idag är det också ungdomens sätt att äta – en hel livsstil och ett sätt att umgås! Smårätter är dock inte något som bara åtnjuts i Spanien. I Italien hittar vi dem under namnet antipasti, och i Venedig särskilt begreppet cicchetti. Det är precis samma sak som tapas, men med italiensk ”accent”. Och kommer man till Grekland måste man kunna ordet mezethopoleion, en speciell restaurang eller taverna som serverar meze, de smårätter som är typiska för Grekland, Turkiet och hela Mellanöstern, och som är mer populära än någonsin i Sverige idag. I Tapas och meze lär vi oss laga alla de läckraste smårätterna från Spanien, Grekland, Italien, Libanon och Turkiet – kyld gazpacho, fikon med serranoskinka, hummus, filorullar med kanelkryddad lammfärs, kebab med aprikosyoghurt, keftedes med fetaost, musselsallad och mycket mer. Det är lätt att laga tapas och härligt att äta – man plockar bland maten och äter länge. Vardagsstressen känns långt borta, och man pratar och njuter av maten och samvaron.