”Barn drivs omedvetet i en riktning som kan ge möjlighet att söka kompensation för allt det som inte gick i uppfyllelse i föräldrarnas liv.” Det här citatet av C G Jung har Jennifer Lauck ständigt haft i tankarna och också inspirerats av när hon skrev sin bok. En uppriktig, gripande – men också rolig och befriande osentimental – skildring av hennes upplevelser av att få barn. Att själv bli mamma innebar en stor omställning i livet; från att vara den superorganiserade och effektiva yrkeskvinnan till en tillvaro där det knappt går att se bortom barnets nästa måltid. Men plötsligt trängde sig också minnena från den egna barndomen på – omöjliga att mota undan. För att kunna gå vidare tvingades Jennifer Lauck utforska och göra upp med sin egen uppväxt. Insiktsfullt och ärligt beskriver hon känslostormarna och tröttheten, men också glädjen och kärleken hon känner inför det nya liv som suger kraft och must ur henne. Ilskan och frustrationen när förlossningen inte blir som hon tänkt sig; amningen som blir till en enda lång kamp med floder av tårar; mammagruppen där allt framstår som en stor perfekt idyll och där inga svarta känslor är tillåtna. Hennes bok är såväl en allmängiltig berättelse om den omtumlande förändring det kan innebära att få barn som en skildring av en enskild kvinnas sökande efter en försoning med sin egen uppväxt och vägen till mognad genom föräldraskapet. Jennifer Lauck har tidigare skildrat smärtan av en förlorad barndom i de båda älskade böckerna Blackbird och Som stilla vatten.