Hans von Luck kämpade på praktiskt taget alla fronter där tyskarna var i strid: i Polen, Frankrike, Ryssland, Nordafrika, Normandie, på västfronten och i slutstriderna mot ryssarna i östra Tyskland. Efter kriget satt han fem år i sovjetiska fångläger. Han var högt uppskattad som chef för Rommels pansarspaningsavdelning, vilken fungerade som Afrikakårens ögon och öron. När John Howard med sina män som de första landade med glidplan vid "Pegasus Bridge" i Normandie den 6 juni 1944 var det von Luck och hans avdelning de mötte. Dessa båda blev långt senare nära vänner och har under många år på plats berättat för svenska kadetter om striderna i Normandie. Von Luck besökte Skandinavien redan under mellankrigstiden och kom flera gånger till Sverige, bland annat som hedersgäst tillsammans med Howard vid Karlbergs 200-årsjubileum 1992. Naturligtvis handlar boken i första hand om de strider han varit med om men också om livet under mellankrigstiden i Tyskland, möten med tyska fältherrar som Rommel, Kaltenbrunner och Ribbentrop. Han skildrar vänskapen med fransmän i det ockuperade Paris, möten med britter i öknen, med ryssar såväl under kriget som efter det, både i fånglägret och utanför. Här finns såväl bisarra som komiska och tragiska episoder, såsom den bitterljuva kärlekshistorien med "Dagmar" och hennes fars öde.