Med en genomtänkt strategi lyckades Per Brahe d.ä. (1520–1590) skaffa sig inflytande över sin morbror Gustav Vasa och kusinerna Erik XIV och Johan III. Biografin I skuggan av tronen skildrar hans och adelns betydelse för vasakungarna – en historia som aldrig tidigare berättats.

"Lita inte på någon, men håll dig på god fot med alla och envar!" – dessa ord var Per Brahes ledstjärna och livräddare i vasakungarnas skugga. Han hade själv kunnat göra anspråk på den kungliga tronen, men gjorde det aldrig. I stället gav Per Brahe sitt ständiga stöd åt mer eller mindre maktfullkomliga kungar.
Historien börjar 1520, det år Per Brahe föddes och hans far miste huvudet i Stockholms blodbad. 18 år gammal kallades Per till sin morbror Gustav Vasa och inledde en kometkarriär i statens tjänst. Han ansvarade för knektarna under Dackefejden och blev så småningom riksråd och greve.
Med tiden blev Per Brahe en av Gustav Vasas mest anlitade rådgivare och förtrogna män. Han var den försiktige, allvarlige och problemlösande person som kungamakten så väl behövde i sitt statsbyggande. Även Erik XIV använde sig av Per Brahe som krigsbefäl och diplomat, bland annat följde han med på Eriks friarfärd till England. Relationen till Erik försämrades dock och Per Brahe tog aktiv del i avsättandet av kungen. Med Johan III på tronen blev situationen inte bättre och vid sin död hade den anpassningsbare Per Brahe hamnat i kunglig onåd.
Vad var det egentligen som drev Per Brahe d.ä att leva sitt liv i maktens skugga? Efter sig lämnade han ett unikt material som förklarar gåtan; Oeconomia återspeglar hans närhet till makten, Tröstebok om relationen till liv och död och Krönika där hela Gustav Vasas värld träder fram. Dessa personliga testamenten i kombination med författaren Bo Erikssons forskning ger en blixtrande insikt i renässansens grymma maktsfär.