Blodtörstig tyrann, skicklig företagarfurste, ömsint familjefar, krigsherre, idog byggherre och stadsgrundare…
Vem var egentligen Karl IX? Den frågan försöker historikern Lennart Hedberg besvara i sin stora biografi över hertigen och kungen.

På skärtorsdagen den 20 mars år 1600 avrättades fyra adelsmän på torget i Linköping efter en rättegång som iscensatts av Karl. Blodbadet i Linköping är en av de händelser som har gjort att eftervärlden främst har kommit att se honom som en brutal maktmänniska.
Men hur sann är den förskräckliga bilden av Karl?
I den här biografin beskrivs han både som hertig över stora delar av Svealand och som obestridlig herre över det svenska riket, först som riksföreståndare och sedan som kung Karl IX.
Historiker har för det mesta skildrat Karl som den hårdföre realpolitikern som lät ändamålen helga medlen i kampen om kungariket. Men den yngste Vasasonen kom in i den politiska hetluften först i början av 1590-talet. Han var född 1550 och dog 1611. Vad gjorde han under de första 40 åren av sin levnad?
Här framträder kungen Karl IX, men även den mer okände Karl, hertigen. Lennart Hedberg låter oss följa en av Sveriges första internationellt verkande entreprenörer. Med förebilder i fadern Gustav Vasa och i tyska småfurstar drev han sitt hertigdöme på ett sätt som för tankarna till dagens storföretagare.
Men den profithungrande företagarfursten var också en sträng moralist, en familjefar som utsattes för svåra privata motgångar och en engagerad och påläst religionsutövare.
Karl levde under en tid då det moderna Europa tog sats mot framtiden. Europahandeln var en huvudkälla till rikedom och politisk styrka. Karl var en av de furstar som såg möjligheterna och samtidigt försökte hantera svårigheterna att vara företagare före industrialismen.
Författaren skildrar hertig Karl som en rastlöst verksam entreprenör vid järnbruk och slottsbyggen, men han beskriver också det komplicerade triangeldramat mellan hertigen, rådet och kung Sigismund som ledde till att Karl tog över makten i Sverige och gjorde sig till envåldshärskare. Att vägen dit var minst sagt blodbestänkt är väl känt.