Nu kommer jag riktigt med "Stora famnen" för att tacka dig för de oförgätliga dagarna på Löfstad, hvilka från början till slut voro härliga! Jag kommer ofta att drömma mig tillbaka än till det förtjusande hörnrummet när förmiddag o solen förgyller allt och man sitter trevligt samlade omkring arbeten och böcker, än lyssnande till ditt piano, /.../ än vandrande omkring bland porträtten och porslinerna, möblerna, miniatyrer hvilka tala om länge försvunna tider, men mest af allt skall jag minnas och se din egen, kära gestalt den du dväljes i det ståtliga hemmet! Så skriver Ebba Snoilsky till Emilie Piper efter ett besök på Löfstad hösten 1910.