En brevväxling
Det hela började med ett fotografi som i åtta år hängt ovanför skrivbordet i Tomas Sjödins arbetsrum i Säve. Bilden föreställer Martin Lönnebo och hans son Jonas. Med utgångspunkt från denna bild skriver Tomas sitt första brev till Martin med frågan om han skulle vilja sätta ord till den tysta berättelsen som i bilden avtecknar hundradelen av en sekund, men som också är en lång historia av både glädje och sorg, mörker och ljus.


Martins brevsvar blir inledningen till ett halvårslångt samtal mellan två goda vänner. De möts i erfarenheten av att leva med funktionshindrade barn, ett öde som blivit deras gemensamma lott. Men som alla goda samtal för tankarna om livets villkor och gränser vidare till andra ämnen: den egna livshistorien, arbetet, vänskapen och tron.