Efter läsningen av Kaj Fölsters, Bosse Lindquists och Janken Myrdals De hemliga breven om Jan Myrdals beroende av sina föräldrar långt upp i vuxen ålder, var Lasse Diding en av dem som svalt denna boks grova lögn om att den bortskämt otacksamme Jan skulle ha fått ett hus med strandtomt av sina föräldrar. Denna uppgift blev snabbt en ”sanning” som ständigt återkom i recensioner, reportage och intervjuer om De hemliga breven. ”Sanningen” hade bara en stor svaghet. Den var inte sann. Den var osann.

Lasse Diding har ägnat sig åt Jan Myrdals författarskap under mer än 50 år. Inspirerad av nya uppgifter om Jan Myrdal i De hemliga breven började han våren 2024 skriva en litteraturpsykologisk essä om hur Jan Myrdal mycket tidigt i barndom och ungdom formades som människa och stridbar skriftställare. Denna bok bygger på läsning av allt tidigare publicerat biografiskt material om och av alla inblandade medlemmar i denna unika svenska kulturfamilj. De bägge Nobelpristagarna Alva och Gunnar Myrdal kartläggs av sina biografer via sin enorma inbördes brevsamling och barnen Jan Myrdal, Sissela Bok och Kaj Fölster tecknar i sina olika böcker en sammantagen bild av familjen som djupt dysfunktionell, en bild som nu senast fördjupats än mer av Jans son Janken Myrdal med utgivningen av De hemliga breven.

Lasse Didings bok presenterar också en systematisk genomgång av mottagandet av De hemliga breven och den offentliga debatt som 2023–2024 utvecklades till den största kulturfejden i Sverige på många år. Tre år efter hans död tycktes återigen alla börja hata eller älska denne på så sätt återuppståndne intellektuelle riksbuse. I debatten hördes Karl Ove Knausgård, Jan Guillou, Åsa Linderborg, Göran Greider, Maria Schottenius, Kalle Lind, Janken Myrdal, Martin Kragh, Birgitta Holm, Carl-Johan Malmberg och många, många fler.