Bilderna i Short Ends ger en konstnärlig tolkning av ett pågående liv som trots stillaståendet hos döda ting ändå får själ och hjärta. Boken är ett starkt exempel på Magnus Wahmans kärlek till det som skaver och som lämnar till betraktaren att se något vackert i fulheten. Ett annat starkt signum är samlandet som företeelse och likt tidigare böcker presenterar han skickligt bilder som står på egna ben men förstärks av de samlade ögonblick och motiv som de tillsammans utgör. Fotografens unika stil lyser av både kraft och känsla och hans tonalitet är träffsäker. Den egna rösten tycks växa för varje verk. Genom en kombination av imponerande fotografi och poetisk text plockar Short Ends upp en djupgående reflektion kring ett till ett synes banalt ämne. “They are there. Inviting us to see another side of the world, to shift our focus away from the front and offer the view from a new angle. Here, other sides must wait their turn. Here, they are the most important. Alone, yet part of something larger. The short ends hold the power to stand tall.” Texten (Lisa Wahman) bygger en grund för kortsidans livslinje, som sedan blir var och ens historia. Den ger ännu en dimension av fotografens röst och ackompanjerar bilderna tillräckligt lågmält för att de verkliga huvudpersonerna ska vara i fokus tillsammans med betraktarens egen berättelse.