Myrdalianas tredje årgång fortsätter den serie antologier som utifrån olika teman och perspektiv närmar sig Jan Myrdal och hans livsverk.

Året då Myrdals livskamrat Gun Kessle skulle fyllt 100 år ligger fokus på texter av och om henne.

Ur Anders Mårds förord:

”Gun Kessle arbetade. Hon styrdes mot konsten och de konstnärliga uttrycken på olika sanatorier. Där blev hon också en läsande person. Ingen trodde att hon skulle leva länge, många av hennes vänner gick bort. Att hamna på sanatorium var verkligen att hamna i det Sven Stolpe kom att kalla I dödens väntrum.

Med Myrdal blev det ett kamratäktenskap, ett ihärdigt strävsamt sådant, bägge värnade sin integritet, äktenskapet som ett politiskt och konstnärligt och litterärt projekt. Under mer än femtio år. Ständigt läsande, skrivande, målande, agiterande, samlande. Icke att förglömma: Vin. Mat. Kärlek. Inget grävande i varandras själsliga djup.

För Myrdal var hon den viktigaste samtalspartnern, hennes kommenterande och ifrågasättande röst finns i hela hans dokumentära och skönlitterära värld. Hennes kommentarer är en del av Myrdals stilistik.

(…)

Alla dessa bilder! Hantverkskunnandet. Måleri, grafik, teckning och fotografi. Hennes bildsyn och fotografiska principer gör henne till en av efterkrigstidens främsta svenska fotografer.

Gun med sin fattiga norrländska bakgrund. Jan född i en borgerlig intellektuell övre medelklass. Men bägge samtidigt omhuldade av och med starka band till släktingar.

Skriv nu något varmt, uppmanar hon en intervjuare när striden om feminismen förs med blanka vapen.

Ironiskt sagt. Förstås. Inställsamhet och förställning var inget för Gun Kessle.

Utan henne hade vi inte haft någon Myrdal.

Och vice versa.

Eller, kanske kan man säga: Då hade vi haft en annan Myrdal och en annan Pinnen.

Och det var väl A Match Made in Heaven, som engelsmännen skulle säga.

I somras gav Jan Myrdalsällskapet i samarbete med Samtida förlag ut monografin Gun Kessle – Ett resande konstnärsliv. Det är den första större presentationen av hennes bildkonst. Den bidrar till att ge henne den plats i svensk konsthistoria som hon förtjänar.

Nu erbjuder Myrdaliana 2026 mer av Gun Kessles egna texter, utdrag ur de aldrig slutförda memoarerna, vassa debattinlägg; texter om Gun Kessle och hennes liv och konst. Komplett? Nja, det blir liksom aldrig komplett när man gräver i teamet Myrdal-Kessles arkiv.

Jodå, Gun Kessle använde färg i sitt konstnärskap. Myrdaliana framställs dock utan färgbilder. Vi har därför valt att enbart använda Gun Kessles svartvita fotografier, teckningar och grafik.

Det blir också lite mer tidig poesi av Jan Myrdal med visst fokus på hans viktiga franska kontakter.

Jan Myrdalsällskapets Petter Malmberg berättar om sitt eget grävande för att få fram den kompletta bibliografin, planerad till 2027, då Jan Myrdal skulle fylla 100 år.

Och en prisutdelningsrapport från 2025. Jan Myrdals stora och lilla pris, alltså Leninpriset och Robespierrepriset.”