Efter drygt 40 år besöker fadern tillsammans med dottern sin hemstad Kobryn för första gången sedan han ensam lyckades undkomma den nazityska ockupationen 1941 och efter ett kort stopp sommaren 1946 på väg tillbaka från Sovjet till Polen. Smärtsamma minnen och konfrontationer med det han under så många år försökt glömma återkommer. Fascinerad av sin tidigare föga kända familjehistoria besöker dottern två gånger till Kobryn för att lära känna området och få veta och bättre förstå vad som hände under andra världskriget. Hon återger sina intryck från varje resa i en reportagebok med personlig stil med vemod och humor.